God Jul...eller har det verkligen varit Jul i ar?? Den blev iaf inte som den brukar. Nu har vi jullov nagra veckor, sa jag Antonia och Amanda tar tillfallet att utforska mer av Filippinerna. I torsdags flog vi till en o pa sodra Filippinerna som heter Palawan, jsut nu ar vi i ons storsta stad Puerto Princessa och vantar pa Amandas familj - och senare Antonias familj som ska komma!
Julaftonen firade vi tillsammans med tva finnar, och tva kineser genom aka ut med en bat till 3 olika oar dar vi solade och badade. Pa kvallen (efter att inte ha atit pa 10 timmar) gick vi ut och at en buffe pa en asiatisk restaurang, och senare en munk och 2koppar kaffe (vi blev bjudna pa en av 2trevliga herrar) Natten efter vaknade jag upp i magsmartor efter all god mat...ingen vanlig julafton, men en kommer kommas ihag!
Dagen efter var vi ute pa 2 haftiga aventyr! Forst var vi pa ett fanglager. De hade gjort ett stort omrade dar det fanns arbetande fangar som sysslade med allt ifran risodling till hantverksarbete. Pa omradet skulle vi besoka en flod som rann ner fran berget. Sa nar vi akte pa omradet gick det fangar utmed vagarna som var pa vag mellan olika arbeten.
Pa kvallen, precis nar det hade blivit morkt akte vi ut pa en tur dar vi fick se eldflugor. MAktigt att sitta i Guds skapelse under en stjarnhimmel och se ett tusentals eldflugor lysa efter flodkanten!
Just nu sitter vi och vantar pa Amandas familj som ska komma, sen ikvall aker vi uppat pa on, mot en stad som heter Port Barton. Dar ska vi vara 4 dagar, innan vi aker upp mot en stad som heter El Nido (ligger nastan dar de spelade in arets Robinsson) Jag tycker att det ar riktigt skont med semester fran varan vanliga vardag, ska se till att vila upp mig ordentligt de dagarna som ar kvar.
Ha det bra! /// Martin
söndag 26 december 2010
söndag 12 december 2010
Julmöte i North Ville!
Hej!
Idag var det dags för något som vi ha planerat i några veckor, nämligen ett Julmöte för barn i ett slumområde! Förra helgen var vi iväg och köpte julklappar till 700 barn. Inte helt lätt att gå ute på gatan i Manila och komma och säga att man vill ha 700 par flipflopp:!! Sen har vi sorterat och packeterat alla julklappar....29 st svarta plastsäckar hamnade det på!
Igår var vi ute och annonserade för mötet, med hjälp av en bil och två stora högtalare! När vi kom dit idag och skulle förbereda var det säkert 200 barn som började leka runt oss medans vi skullle försöka sätta upp all ljudutrustning. Vi lyckades till slut och hade sen ett Julmöte med sång, dans,lekar, och ett drama om Julevangeliet(jag var Josef:P)
Det var svårt att uppskatta hur mycket det var, men vi tror att det var runt 600 barn! Nu får vi bara hoppas att det blir lika många barn på de andra söndagarna när vi är där med!
Det var allt för nu! Ha det bra familjen och vänner!
Lite av allt det vi köpte!
Idag var det dags för något som vi ha planerat i några veckor, nämligen ett Julmöte för barn i ett slumområde! Förra helgen var vi iväg och köpte julklappar till 700 barn. Inte helt lätt att gå ute på gatan i Manila och komma och säga att man vill ha 700 par flipflopp:!! Sen har vi sorterat och packeterat alla julklappar....29 st svarta plastsäckar hamnade det på!
Igår var vi ute och annonserade för mötet, med hjälp av en bil och två stora högtalare! När vi kom dit idag och skulle förbereda var det säkert 200 barn som började leka runt oss medans vi skullle försöka sätta upp all ljudutrustning. Vi lyckades till slut och hade sen ett Julmöte med sång, dans,lekar, och ett drama om Julevangeliet(jag var Josef:P)
Det var svårt att uppskatta hur mycket det var, men vi tror att det var runt 600 barn! Nu får vi bara hoppas att det blir lika många barn på de andra söndagarna när vi är där med!
Det var allt för nu! Ha det bra familjen och vänner!
Lite av allt det vi köpte!
torsdag 2 december 2010
Försöker hitta julstämningen i värmen!
Att julen snart är här känns helkonstigt! De har iof spelat julsånger här på köpcentret sen vi kom hit, men att det är 25 grader vamt och om man har palmer på gården är det lite svårt att locka fram julkänslorna. Men den 1:a advent hade vi lite julfika här med våra andra Svenska kompisar och Philippinos. Vi åt tomtegröt, bakade lussebullar, pepparkakor och ett papparkakshus. När jag vaknade för några dagar sen så hade pepparkakshuset ramlat ihop på grund av luftfuktigheten! Så det där med julkänsla är nog bara att ge upp!
Annars rullar det på ganska bra, det känns dick helt galet att 3 månader snart har gått. Vet inte vad som gör att tiden går så fort. Som jag har skrivit tidigare så brukar vi vara med på ett barnmöte här på söndagar. Nu till jul tänkte vi göra ett litet event för barnen där. Eftersom det är fattiga människor där tänker vi att de kanske inte får uppleva så mycket med julklappar på julen. Så vi tänkte ha ett möte nästa vecka där vi spelar upp ett drama om varflr vi firar jul,(för att Jesus föddes om du inte visste det:P) Sen tänkte vi ha lite matutdelning och till sist julklappsutdelning. Det är ett ganska stort område så vi har gjirt en uppskattning på att det ska komma nånstas mellan 500-700 barn!
Som jag har skrivit så får jag tillfälle att predika ibland! Nu i veckan fick jag prata på en bibelstudium! Jag pratade om frälsningen. Att det inte beror på gärningar, att man måste göra en massa saker för att bli frälst. Att det istället handlar om att vi blir frälsta genom tron på Jesus, det är ingenting vi förtjänar...men av nåd tar Gud emot oss! Jag stod på en trapp, intryckt i ett hörn när jag pratade. När jag var klar slog det mig att jag måste såklart bjuda in om någon vill bli kristen. SÅ jag förklarade att det egentligen inte är någon komlicerad grej...i Rom 10:9 så stå det att man ska tro i sitt hjärta och bekänna med sin mun, så bli man frälst...men samtidigt är det något som kan förändra en människas liv! Efter jag hade pratat klart var det 5 personer som valde att bli frälsta! Så coolt, GUd är så god!
Snart är det dags för vårat jullov, då ska vi åka till en ö som heter Palawan. Jag funderar på att ta ett dykarcertifikat mellan Jul och nyår, vore inte helt fel!
Hoppas att allt är bra med er vänner och familjen! Det känns som om det var sjukt längesedan jag träffade er nu. Men snart har halva tiden gått!
God Bless!! // martin
Annars rullar det på ganska bra, det känns dick helt galet att 3 månader snart har gått. Vet inte vad som gör att tiden går så fort. Som jag har skrivit tidigare så brukar vi vara med på ett barnmöte här på söndagar. Nu till jul tänkte vi göra ett litet event för barnen där. Eftersom det är fattiga människor där tänker vi att de kanske inte får uppleva så mycket med julklappar på julen. Så vi tänkte ha ett möte nästa vecka där vi spelar upp ett drama om varflr vi firar jul,(för att Jesus föddes om du inte visste det:P) Sen tänkte vi ha lite matutdelning och till sist julklappsutdelning. Det är ett ganska stort område så vi har gjirt en uppskattning på att det ska komma nånstas mellan 500-700 barn!
Som jag har skrivit så får jag tillfälle att predika ibland! Nu i veckan fick jag prata på en bibelstudium! Jag pratade om frälsningen. Att det inte beror på gärningar, att man måste göra en massa saker för att bli frälst. Att det istället handlar om att vi blir frälsta genom tron på Jesus, det är ingenting vi förtjänar...men av nåd tar Gud emot oss! Jag stod på en trapp, intryckt i ett hörn när jag pratade. När jag var klar slog det mig att jag måste såklart bjuda in om någon vill bli kristen. SÅ jag förklarade att det egentligen inte är någon komlicerad grej...i Rom 10:9 så stå det att man ska tro i sitt hjärta och bekänna med sin mun, så bli man frälst...men samtidigt är det något som kan förändra en människas liv! Efter jag hade pratat klart var det 5 personer som valde att bli frälsta! Så coolt, GUd är så god!
Snart är det dags för vårat jullov, då ska vi åka till en ö som heter Palawan. Jag funderar på att ta ett dykarcertifikat mellan Jul och nyår, vore inte helt fel!
Hoppas att allt är bra med er vänner och familjen! Det känns som om det var sjukt längesedan jag träffade er nu. Men snart har halva tiden gått!
God Bless!! // martin
fredag 19 november 2010
Äventyr på Mindoro!
Efter en underbar vecka på Boracay med en skön semster, och alldelses för mycket kvalitetstid med solen bar det av till en ö som ligger ca3 timmars båtresa norr om BOracay, nämligen Mindoro. Under våran tid här ska vi hinna åka till Mindoro 3gånger, så det här var alltså första gången.
På ön finns det en folkgrupp som heter Manyanger. De är en folkgrupp som har varit förtryckta av andra folkgrupper på ön under många år, vilket har gjort att de har blivit tvugna att flytta in mot ön, upp mot bergen. Jag vet tyvärr inte så mycket bakrundsfakta om varför de har varit- och fortfarande är förtryckta. Men just det att de är utstötta ur samhället har gjort att deras områden inte har blvit så utveckade genom åren. Så PMU Interlife från Sevrige håller på med ett projekt bland Manyangerna där man bla. utbildar dem i olika ämnen(tex.jordbruk,djurskötsel mm.), ser till att de blir registrerade som medborgare, ger dem pumpar så de kan få rent vatten etc. På grund av att MAnyanger inte ens har gått och registrerat sig så vet man inte ens hur många det finns på ön.
Första dagen vi var där fick vi vandra med en grupp upp i bergen ca3 timmar tills vi kom till en av byarna. Där hade de en 3-dagars undervisning för ett 50-tal människor. Vi fick vara med och hjälpa till med maten....ett lagom varierat matutbud med ris 3 gånger om dagen. Jag tycker att det var riktigt skönt att få komma upp till lugnet i naturen efter 2 månader i ett högljutt Lambakin. Vi fick alla 4 bo i ett bambuhus, kan bli lite för hårt efter 4 nätter! Varje morgon och kväll fick vi vara med och predika för deltagarna. JAg fick göra det vid 2 tillfällen. Det är verkligen en skön utmaning där jag lär mig något nytt varje gång och känner att jag blir mer och mer bekväm med det! På en av kvällssamlingarna fick vi vara med och be för människor, och att se att Gud möter en människa när man ber för dem, sån mäktig upplevelse.
Den sista vackan på Mindoro hade de seminarium några dagar för ledare och pastorer från byarna. Där fick vi också vara med och laga mat, och dela några ord på samlingarna.
Nu har vi kommit hem till Lambakin igen efter 3 vackor ute på äventyr. Planerna framöver är att vi ska börja planera ett julspel, vi ska ha det för några hundra barn i ett slumområde om några veckor, det blir spännande att se resultatet.
Jag tänkte lägga upp bilder härifrån så snart jag får tid, så jag lägger upp länken då!
Ha det ba vänner!! Bless // Martin
På ön finns det en folkgrupp som heter Manyanger. De är en folkgrupp som har varit förtryckta av andra folkgrupper på ön under många år, vilket har gjort att de har blivit tvugna att flytta in mot ön, upp mot bergen. Jag vet tyvärr inte så mycket bakrundsfakta om varför de har varit- och fortfarande är förtryckta. Men just det att de är utstötta ur samhället har gjort att deras områden inte har blvit så utveckade genom åren. Så PMU Interlife från Sevrige håller på med ett projekt bland Manyangerna där man bla. utbildar dem i olika ämnen(tex.jordbruk,djurskötsel mm.), ser till att de blir registrerade som medborgare, ger dem pumpar så de kan få rent vatten etc. På grund av att MAnyanger inte ens har gått och registrerat sig så vet man inte ens hur många det finns på ön.
Första dagen vi var där fick vi vandra med en grupp upp i bergen ca3 timmar tills vi kom till en av byarna. Där hade de en 3-dagars undervisning för ett 50-tal människor. Vi fick vara med och hjälpa till med maten....ett lagom varierat matutbud med ris 3 gånger om dagen. Jag tycker att det var riktigt skönt att få komma upp till lugnet i naturen efter 2 månader i ett högljutt Lambakin. Vi fick alla 4 bo i ett bambuhus, kan bli lite för hårt efter 4 nätter! Varje morgon och kväll fick vi vara med och predika för deltagarna. JAg fick göra det vid 2 tillfällen. Det är verkligen en skön utmaning där jag lär mig något nytt varje gång och känner att jag blir mer och mer bekväm med det! På en av kvällssamlingarna fick vi vara med och be för människor, och att se att Gud möter en människa när man ber för dem, sån mäktig upplevelse.
Den sista vackan på Mindoro hade de seminarium några dagar för ledare och pastorer från byarna. Där fick vi också vara med och laga mat, och dela några ord på samlingarna.
Nu har vi kommit hem till Lambakin igen efter 3 vackor ute på äventyr. Planerna framöver är att vi ska börja planera ett julspel, vi ska ha det för några hundra barn i ett slumområde om några veckor, det blir spännande att se resultatet.
Jag tänkte lägga upp bilder härifrån så snart jag får tid, så jag lägger upp länken då!
Ha det ba vänner!! Bless // Martin
tisdag 2 november 2010
Dags fo en uppdatering!
Dags for en uppdatering igen fran mig! Den har veckan har vi hostlov, sa vi passar pa att se lite annat pa Flippinerna. Just nu ar vi pa Boracay, en semstero..sa det blir mycket sol och bad den har veckan!>) Nasta vecka aker vi direkt harifran till en o som hater Mindoro dar vi ska fa vara med och se olika utvecklingsprojekt, dar ska vi vara 2 veckor.
Arbetet som vi gor hemma annars flyter pa bra. Vi har ett schema som ser ungefar lika ut varje vecka, sa det kanns som om mycket borjar ga i rutin. Men jag har mycket att se fram emot, nu ska vi vara borta 3 veckor...sen nar vi kommer hem ska vi vara med och planera ett ungdomslager, och hjalpa till att renovera varan kyrka, manga olika uppgifter blir det. Aven om det blir mycket rutin kanns det som om tiden gar valdigt fort framat, vi har snart varit har i 2 manader!!
Idag har vi varit pa stranden hela dagen. Efter 5 min i vattnet sa brannde jag mig pa en manet, inte alls skont, men det har gatt over efter nagra timmars svidande. Nu ska vi ga ivag och ata en skaldjursbuffe pa stranden, ska bli redigt gott.
Jag ska bli battre pa att uppdatera bloggen!
HA det bra vanner och familj!
bless!//martin
Arbetet som vi gor hemma annars flyter pa bra. Vi har ett schema som ser ungefar lika ut varje vecka, sa det kanns som om mycket borjar ga i rutin. Men jag har mycket att se fram emot, nu ska vi vara borta 3 veckor...sen nar vi kommer hem ska vi vara med och planera ett ungdomslager, och hjalpa till att renovera varan kyrka, manga olika uppgifter blir det. Aven om det blir mycket rutin kanns det som om tiden gar valdigt fort framat, vi har snart varit har i 2 manader!!
Idag har vi varit pa stranden hela dagen. Efter 5 min i vattnet sa brannde jag mig pa en manet, inte alls skont, men det har gatt over efter nagra timmars svidande. Nu ska vi ga ivag och ata en skaldjursbuffe pa stranden, ska bli redigt gott.
Jag ska bli battre pa att uppdatera bloggen!
HA det bra vanner och familj!
bless!//martin
måndag 4 oktober 2010
Tiden har verkligen flygit iväg de snart 3 veckorna vi har varit här, mycket kul har hänt. Det sociala arbetet med barnen byttes förra veckan ut mot byggarbete i ett kök de har i våra kyrka, förra året var det svåra översvämningar på Filippinerna....och kyrkan som ligger bredvid ett träsk fick svåra vattenskador. Så jag och Jonas har fått hjälpa till att bygga nya skåpluckor.
I lördags var vi iväg med några kompisar och shoppade i ett stort köpcenter i Manila. GALET vilken stad, bor det 15 miljoner människor finns det många spännande saker att se. På hemvägen skulle vi åka ett pendeltåg till utkanten av Manila för att ta en buss hem till Lambakin, när vi hade stått och sett 10 överfulla tåg åka förbi stationen gav vi upp och tog en buss istället. En resa hem på 4mil tog ca 3 timmar, så kan det bli när man måste trängas bland folk och bilar i en 15-miljonersstad!
Sen i söndags var jag i kyrkan som ligger här på området där vi bor, och på eftermiddagen var vi på en gudstjänst i ett område några kilometer därifrån vi bor som heter North Ville. Det var en gudstjänst som var riktad till framför allt barn och deras mammor. Vi 3 vita som var med fick väldigt mycket uppmärksamhet av barnen som alla skulle fråga vad man hette, hur gammal man var - och att man har hår på armarna var de väldigt imoponerade över!
I torsdags fick jag hålla min första predikan någonsin, där jag fick prata lite om Guds kärlek inför ca20 personer på ett husmöte.Väldigt roligt, men nog mest nervöst!haha.
Annars är det mesta bara bra här på Filippinerna; solen steker(kommer absolut inte skna den svenska vintern), GUD är god...och maten också för den delen!
// Martin
Hela gänget på en kulturtur i Manila
I lördags var vi iväg med några kompisar och shoppade i ett stort köpcenter i Manila. GALET vilken stad, bor det 15 miljoner människor finns det många spännande saker att se. På hemvägen skulle vi åka ett pendeltåg till utkanten av Manila för att ta en buss hem till Lambakin, när vi hade stått och sett 10 överfulla tåg åka förbi stationen gav vi upp och tog en buss istället. En resa hem på 4mil tog ca 3 timmar, så kan det bli när man måste trängas bland folk och bilar i en 15-miljonersstad!
Sen i söndags var jag i kyrkan som ligger här på området där vi bor, och på eftermiddagen var vi på en gudstjänst i ett område några kilometer därifrån vi bor som heter North Ville. Det var en gudstjänst som var riktad till framför allt barn och deras mammor. Vi 3 vita som var med fick väldigt mycket uppmärksamhet av barnen som alla skulle fråga vad man hette, hur gammal man var - och att man har hår på armarna var de väldigt imoponerade över!
I torsdags fick jag hålla min första predikan någonsin, där jag fick prata lite om Guds kärlek inför ca20 personer på ett husmöte.Väldigt roligt, men nog mest nervöst!haha.
Annars är det mesta bara bra här på Filippinerna; solen steker(kommer absolut inte skna den svenska vintern), GUD är god...och maten också för den delen!
// Martin
Hela gänget på en kulturtur i Manila
måndag 27 september 2010
Praktiken har dragit igång!
I en händelserik andra vecka på Filippinerna har vi börjat praktisera i våra församlingar, och fått lite inblick i hur de är uppbyggda! Vi 4 (Amanda, Antonia,Martin, och Jonas; tror inte att jag har nämnt deras namn tidigare) är uppdelade i 2 församlingar, jag och Jonas är i en kyrka som heter Universal Pentecostal Churh i Pandayan som ligger ca 5km från där vi bor. 3 dagar i veckan är vi med i det sociala arbetet som församlingen bedriver. Varje dag har de två olika moment; ett där de delar ut mat till ett 20-tal barn, och ett där de har en förskola för ca 20 barn.
Både Jonas och jag har testat på något som ingen av oss är vana med, att undervisa barn! Barnen kan bara några ord engelska så det blir en utmaning att lära dem nya ord och skriva bokstäver, ens förmåga att använda fantasin tränas flitigt.
Nästan varje kväll i veckan är det även aktiviteter i kyrkan; bibelstudium,söndagsgudstjänst, och ungdomssamling är bara några saker vi har fått varit med på...som gäster får man nästan alltid förbereda sig på att ha något ord att dela till församling! Men man lär sig alltid lite mer av att ställa sig inför folk oförberedd!:)
Vissa dagar hinner vi ta det lungt och umgås hela gruppen med:) På lördagar tänkte vi införa ett kärt besök hos en av våra bästa vänner här, STARBUCKS...trevlig tradition som vi förhoppningsvis kommer följa!
Nu ska vi ha undevisning via Skype med våran kursföreståndare i Göteborg, och våra praktikantkompisar i Bolivia och Värmland, måste gå!
Ha det bra vänner! // Ptr. Martin
Både Jonas och jag har testat på något som ingen av oss är vana med, att undervisa barn! Barnen kan bara några ord engelska så det blir en utmaning att lära dem nya ord och skriva bokstäver, ens förmåga att använda fantasin tränas flitigt.
Nästan varje kväll i veckan är det även aktiviteter i kyrkan; bibelstudium,söndagsgudstjänst, och ungdomssamling är bara några saker vi har fått varit med på...som gäster får man nästan alltid förbereda sig på att ha något ord att dela till församling! Men man lär sig alltid lite mer av att ställa sig inför folk oförberedd!:)
Vissa dagar hinner vi ta det lungt och umgås hela gruppen med:) På lördagar tänkte vi införa ett kärt besök hos en av våra bästa vänner här, STARBUCKS...trevlig tradition som vi förhoppningsvis kommer följa!
Nu ska vi ha undevisning via Skype med våran kursföreståndare i Göteborg, och våra praktikantkompisar i Bolivia och Värmland, måste gå!
Ha det bra vänner! // Ptr. Martin
tisdag 21 september 2010
Första veckan på Filippinerna avklarad!
Lambakin, Filippinerna den 21:a September
En minst sagt händerserik vecka ligger bakom. Besök i Manila, rundvandringar där vi bor, gudstjänster, träffa människor i slummen är bara några av den gångna veckans aktiviteter.
Som sagt, mycket har hänt som är värt att berätta om, jag skulle gärna visa det i bilder men jag har tyvärr inte tillgång till dem nu. Stället som vi bor på ligger ungefär 4 mil söder om huvudstaden Manila, i en region som heter Bulacan. Vi har hunnit kollat runt en del i området, och tränat flitigt på att kunna ta sig runt med alla transportmedel på de trånga- och många gatorna.
Idag har vi börjat på riktigt med vårat praktiska arbete. Vi fick åka till ett fattigt område där de har matutdelning för barn vaje eftermiddag, 5 dagar i veckan. Och nu ikväll fick vi vara med på ett husmöte där vi fick introducera oss för församlingsmedlemmarna, en väldigt härlig stund.
Jag skulle gärna berätta mer detaljerat om vad som har hänt, och vad vi ska göra, men schemat är fullspeckat för tillfället...vilket iof är väldigt kul! Men över lag så är allt jättebra med mig, jag befinner mig i ett underbart land tillsammans med 100miljoner andra underbara människor(jag känner snart alla:P)
Hörs snart igen!
// Martin
En minst sagt händerserik vecka ligger bakom. Besök i Manila, rundvandringar där vi bor, gudstjänster, träffa människor i slummen är bara några av den gångna veckans aktiviteter.
Som sagt, mycket har hänt som är värt att berätta om, jag skulle gärna visa det i bilder men jag har tyvärr inte tillgång till dem nu. Stället som vi bor på ligger ungefär 4 mil söder om huvudstaden Manila, i en region som heter Bulacan. Vi har hunnit kollat runt en del i området, och tränat flitigt på att kunna ta sig runt med alla transportmedel på de trånga- och många gatorna.
Idag har vi börjat på riktigt med vårat praktiska arbete. Vi fick åka till ett fattigt område där de har matutdelning för barn vaje eftermiddag, 5 dagar i veckan. Och nu ikväll fick vi vara med på ett husmöte där vi fick introducera oss för församlingsmedlemmarna, en väldigt härlig stund.
Jag skulle gärna berätta mer detaljerat om vad som har hänt, och vad vi ska göra, men schemat är fullspeckat för tillfället...vilket iof är väldigt kul! Men över lag så är allt jättebra med mig, jag befinner mig i ett underbart land tillsammans med 100miljoner andra underbara människor(jag känner snart alla:P)
Hörs snart igen!
// Martin
söndag 12 september 2010
Nytt kapitel i Livet
Avesta den 12/9-2010
Hejsan!
Välkommen hit igen! Nu tar jag upp bloggandet igen eftersom det ligger en resa runt hörnet. Det här gången bär det av till Filippinerna där jag ska studera/praktisera mission i 8 månader. Vad innebär mission egentligen?? ---> Allt böjade med att en man vid namn Jesus sade till en grupp människor för ca 2000 år sedan att de skulle;"gå ut i välden och göra alla folk till lärjungar..." Vad han sa då tror jag är lika akktuellt för mig idag som kristen! Här kommer jag att skriva lite grann vad jag får vara med om.
Välkommen hit! // Martin
ps. http://www.evangelistmissionen.se/
Hejsan!
Välkommen hit igen! Nu tar jag upp bloggandet igen eftersom det ligger en resa runt hörnet. Det här gången bär det av till Filippinerna där jag ska studera/praktisera mission i 8 månader. Vad innebär mission egentligen?? ---> Allt böjade med att en man vid namn Jesus sade till en grupp människor för ca 2000 år sedan att de skulle;"gå ut i välden och göra alla folk till lärjungar..." Vad han sa då tror jag är lika akktuellt för mig idag som kristen! Här kommer jag att skriva lite grann vad jag får vara med om.
Välkommen hit! // Martin
ps. http://www.evangelistmissionen.se/
torsdag 6 maj 2010
Sista natten i Kenya
Nairobi (JavaHouse of course) 6/5 -2010
Nu har jag lämnat Tharaka för den här gången. Nu sitter jag på ett cafè i Nairobi och inser hur snabbt 3 månader kan gå. Det känns inte alls som om det var länge sen jag var i Härnösand och träffade alla sköna praktikanter, och nu sitter jag här med ytterligare 3 månaders livserfarenhet.
Nu den sista veckan har jag haft besök av några av mina praktikantkompisar, Lisa och Charlotta. I månadags mötte jag upp dem i Nkubu som ligger 3 timmar från Tharaka. De sista 2 dagarna har vi hunnit med mnga äventyr. Vi har kollat på vattenprojektet som börjar närma sig slutet, vi besökte en farm...sen fick vi faktist se våran första orm. När BErnard att och jobbade på kontoret fick han sig en överraskning när han såg att en 2 metersorm slingrade sig över foten. Människor började springa runt överallt och leta efter något att slå ihjäl ormen med....förrutom vi 3 mzungus som stod på behörigt avstånd. De lyckades iaf få ihjäl ormen till slut.
Igår gick jag runt nästan hela dagen och sade hejdå till människor i området. På kvällen hade vi en avskedsmiddag för mig. Vi bjöd in några som jag har jobbat med ,och deras familjer. Det blev en lyckad sista kväll i Tharaka.
Det här har varit 3 månader som jag sent kommer att glömma. Jag har lärt mig mycket av människorna jag har arbetat med, och människorna som bor i Tharaka. Att se hur människor lever och prioriterar i livet har jag lärt mig mycket av.
Nu vet jag faktiskt inte vad som händer i mitt liv. Men något som helt klart står högt upp på listan i framtiden är att jobba med något liknande som jag har gjort nu. Jag har fått lite idéer om vad jag skulle kunna göra, får bra se om det blir en verklighet i framtiden. Imorgon kväll går flyget hem till Sverige igen. Nästa vecka ska jag hålla några föredrag om min praktiktid på skolor och i Pingstkyrkan i Avesta.
Sen ska jag umgås med familjen i någon vecka tills det bär av till Norge för att jobba över sommaren.....sen väntar jag på att Gud ska säga åt mig vad jag ska göra, får se vad det kan bli..:P
Tack för att du har läst vad jag har skrivit här på bloggen! Om du får möjligheten att åka iväg som volontär/praktikant några månader så ta den. Jag kan säga att jag har lärt mig mycket av att komma ur den lilla bekvämlighetsbubblan Sverige och se hur majoriteten av världens befolkning lever. Ta chansen om du får!!
Tack för de här månaderna! Gud välsigne dig!!
Nu har jag lämnat Tharaka för den här gången. Nu sitter jag på ett cafè i Nairobi och inser hur snabbt 3 månader kan gå. Det känns inte alls som om det var länge sen jag var i Härnösand och träffade alla sköna praktikanter, och nu sitter jag här med ytterligare 3 månaders livserfarenhet.
Nu den sista veckan har jag haft besök av några av mina praktikantkompisar, Lisa och Charlotta. I månadags mötte jag upp dem i Nkubu som ligger 3 timmar från Tharaka. De sista 2 dagarna har vi hunnit med mnga äventyr. Vi har kollat på vattenprojektet som börjar närma sig slutet, vi besökte en farm...sen fick vi faktist se våran första orm. När BErnard att och jobbade på kontoret fick han sig en överraskning när han såg att en 2 metersorm slingrade sig över foten. Människor började springa runt överallt och leta efter något att slå ihjäl ormen med....förrutom vi 3 mzungus som stod på behörigt avstånd. De lyckades iaf få ihjäl ormen till slut.
Igår gick jag runt nästan hela dagen och sade hejdå till människor i området. På kvällen hade vi en avskedsmiddag för mig. Vi bjöd in några som jag har jobbat med ,och deras familjer. Det blev en lyckad sista kväll i Tharaka.
Det här har varit 3 månader som jag sent kommer att glömma. Jag har lärt mig mycket av människorna jag har arbetat med, och människorna som bor i Tharaka. Att se hur människor lever och prioriterar i livet har jag lärt mig mycket av.
Nu vet jag faktiskt inte vad som händer i mitt liv. Men något som helt klart står högt upp på listan i framtiden är att jobba med något liknande som jag har gjort nu. Jag har fått lite idéer om vad jag skulle kunna göra, får bra se om det blir en verklighet i framtiden. Imorgon kväll går flyget hem till Sverige igen. Nästa vecka ska jag hålla några föredrag om min praktiktid på skolor och i Pingstkyrkan i Avesta.
Sen ska jag umgås med familjen i någon vecka tills det bär av till Norge för att jobba över sommaren.....sen väntar jag på att Gud ska säga åt mig vad jag ska göra, får se vad det kan bli..:P
Tack för att du har läst vad jag har skrivit här på bloggen! Om du får möjligheten att åka iväg som volontär/praktikant några månader så ta den. Jag kan säga att jag har lärt mig mycket av att komma ur den lilla bekvämlighetsbubblan Sverige och se hur majoriteten av världens befolkning lever. Ta chansen om du får!!
Tack för de här månaderna! Gud välsigne dig!!
onsdag 28 april 2010
Det närmar sig slutet....
Snart bara en vecka kvar, tiden har verkligen gått fort de senaste 2 månaderna....men som man säger, tiden går fort när man har kul. Så jag har uppenbarligen haft det, kul alltså :P. Resa har jag verkligen fått träna på de senaste veckorna, har tappat räkningen på alla Nairobi-Tharaka – turer jag har gjort, och överlevt alla gånger har jag med. Den här veckan bestämde sig Bernard att dra till Nairobi för att guida några danska ungdomar som skulle kolla på ett annat IAS-projekt i Kenya. Så det betyder att jag är själv hela veckan. Eller själv, jag har fortfarande två människor som jag jobbar med, men hela eftermiddagarna och kvällarna är jag själv. Så det har blivit lite tid att jobba med min nya afrikahobby, att knyta korgar....och att åka motorcykel in till stan och överkonsumera dricka(blir nog ett besök hos tandläkaren när jag kommer hem). Så jag har en ganska skön sista vecka.
Det är några ungdomar i området som har börjat spela fotboll några gånger i veckan. Så förra veckan var jag med några gånger. I söndags hörde jag att de skulle ha en vänskapsmatch mot några andra ungdomar en bit härifrån, så jag åkte dit. Det var en riktigt seriös tillställning med matchkläder och allt. Jag spelade på topp de första 45 min, sen bytte det ut mig, vet inte om det var för att jag inte gjorde några mål eller för att jag var så trött att jag höll på att svimma. Men det är en retur på söndag, då hoppas jag på lite bättre resultat.
Pappa, Lennart och Ingegerd har lyckats ta sig hem från Nairobi nu. En vecka och två dagar försenade.
Ha det bra vänner! Jag ska försöka skriva ett sista inlägg innan jag åker hem härifrån.
Det är några ungdomar i området som har börjat spela fotboll några gånger i veckan. Så förra veckan var jag med några gånger. I söndags hörde jag att de skulle ha en vänskapsmatch mot några andra ungdomar en bit härifrån, så jag åkte dit. Det var en riktigt seriös tillställning med matchkläder och allt. Jag spelade på topp de första 45 min, sen bytte det ut mig, vet inte om det var för att jag inte gjorde några mål eller för att jag var så trött att jag höll på att svimma. Men det är en retur på söndag, då hoppas jag på lite bättre resultat.
Pappa, Lennart och Ingegerd har lyckats ta sig hem från Nairobi nu. En vecka och två dagar försenade.
Ha det bra vänner! Jag ska försöka skriva ett sista inlägg innan jag åker hem härifrån.
måndag 19 april 2010
Handelserik Semester
Nairobi 19/4
Dags att uppdatera er om vad som hander, sen sist jag skrev har jag hunnit med valdigt mycket. Jag hann vara i Tharaka 3 dagar innan vi fick besok av ett helt gang Svenskar. Mina handledare fran Sverige och Kenya, min far och hans kompis, och en till som jobbar for IAS i Sverige. Under helgen de var dar hann vi med valdigt mycket. Se pa projektet, ata ugali och getkott, ga i kyrkan och plantera trad var bara narga av sakerna. Efter 3 dagar i Tharaka foljde jag med tillbaka till Nairobi for att aka ut pa aventyr med Magnus och Lennart. Och aventyr har vi verkligen varit med om. Redan morgonen efter att vi kom till Nairobi akte vi ivag pa safari till Masai Mara. Pa resan dit akte vi forbi Rift Valley,(en dal som stracker sig anda fran Israel i norr, till Kapstaden i soder), resan dit tog 5 timmar. Det var konstigt att komma till ett 5 stjarnigt hotell fran Tharaka, men det var anda skont att fa bada i en pool och ata fin mat nagra dagar. Det anda trakiga var val att vi inte sag sa mycket djur, men jag ar anda nojd med att fatt se 4 av "the big 5". Sen i onsdags har vi varit i Nairobi och gjort en massa kul. Bla. besok i stan, vi har traffat tva av mina kompisar utanfor Nairobi, och i forrgar var vi med ett stor gang manniskor fran IAS pa en Etiopisk restaurang, mycket trevliga dagar har det varit. Imorgon aker jag tillbaka till Nairobi i tva veckor till innan det bar av till Sverige igen. Magnus och Lennart skulle ha akt hem igar, men blir atagligen kvar har nagra dagar till pga vulkanutbrottet, far hoppas att de tar sig hem snart.
Kanns nastan som om jag behover aka hem till Tharaka och vila upp mig nagon dag efter en hektisk semester>P
Guds Valsignelse vanner, sa hors vi snart igen! //Martin
Dags att uppdatera er om vad som hander, sen sist jag skrev har jag hunnit med valdigt mycket. Jag hann vara i Tharaka 3 dagar innan vi fick besok av ett helt gang Svenskar. Mina handledare fran Sverige och Kenya, min far och hans kompis, och en till som jobbar for IAS i Sverige. Under helgen de var dar hann vi med valdigt mycket. Se pa projektet, ata ugali och getkott, ga i kyrkan och plantera trad var bara narga av sakerna. Efter 3 dagar i Tharaka foljde jag med tillbaka till Nairobi for att aka ut pa aventyr med Magnus och Lennart. Och aventyr har vi verkligen varit med om. Redan morgonen efter att vi kom till Nairobi akte vi ivag pa safari till Masai Mara. Pa resan dit akte vi forbi Rift Valley,(en dal som stracker sig anda fran Israel i norr, till Kapstaden i soder), resan dit tog 5 timmar. Det var konstigt att komma till ett 5 stjarnigt hotell fran Tharaka, men det var anda skont att fa bada i en pool och ata fin mat nagra dagar. Det anda trakiga var val att vi inte sag sa mycket djur, men jag ar anda nojd med att fatt se 4 av "the big 5". Sen i onsdags har vi varit i Nairobi och gjort en massa kul. Bla. besok i stan, vi har traffat tva av mina kompisar utanfor Nairobi, och i forrgar var vi med ett stor gang manniskor fran IAS pa en Etiopisk restaurang, mycket trevliga dagar har det varit. Imorgon aker jag tillbaka till Nairobi i tva veckor till innan det bar av till Sverige igen. Magnus och Lennart skulle ha akt hem igar, men blir atagligen kvar har nagra dagar till pga vulkanutbrottet, far hoppas att de tar sig hem snart.
Kanns nastan som om jag behover aka hem till Tharaka och vila upp mig nagon dag efter en hektisk semester>P
Guds Valsignelse vanner, sa hors vi snart igen! //Martin
tisdag 6 april 2010
Lost in Nairobi
Nairobi den 6/4 - 2010
Jag hann bara vara i Tharaka 2 veckor innan jag drog mig tillbaka till Nairobi. Bernard, min handledare ville ha några dagars ledigt, så jag fick följa med honom till hans boning utanför Nairobi. I söndags var vi i kyrkan....3000 personer som sjunger Amazing Grace, lite skillnad mot vad jag börjar vänja mig i Tharaka.
Efter kyrkan när vi stod och väntade blev jag lagom förvånad när jag ser två kompisar från praktikantkursen som jag gock på innan jag åkte till Kenya. Sannolikheten att man ser dem kan ju inte vara stor i en stad med 4 miljoner invånare:P.
I söndags hann jag även med att träffa på Hanna och Frida som befann sig i Nairobi några dagar. De bodde på Svenska skolan´, de hade en pool...som jag inte var sen att testa.
Något som är spännande är att åka Matatu i Nairobi. Igår skulle jag testa att åka själv för första gången. Jag skulle byta en gång inne i stan, efter att ha gått runt i 45 min hittade jag äntligen den jag skulle åka med. Man måste gå vilse här några gånger för att lära sig hitta:P
Imorgonbitti bär det av hemåt igen. Ska dock bara var där i 2 dagar innan vi får besök från Sverige, bla. min far, det ser jag fram emot!
Kwa Heri! / Martin
Jag hann bara vara i Tharaka 2 veckor innan jag drog mig tillbaka till Nairobi. Bernard, min handledare ville ha några dagars ledigt, så jag fick följa med honom till hans boning utanför Nairobi. I söndags var vi i kyrkan....3000 personer som sjunger Amazing Grace, lite skillnad mot vad jag börjar vänja mig i Tharaka.
Efter kyrkan när vi stod och väntade blev jag lagom förvånad när jag ser två kompisar från praktikantkursen som jag gock på innan jag åkte till Kenya. Sannolikheten att man ser dem kan ju inte vara stor i en stad med 4 miljoner invånare:P.
I söndags hann jag även med att träffa på Hanna och Frida som befann sig i Nairobi några dagar. De bodde på Svenska skolan´, de hade en pool...som jag inte var sen att testa.
Något som är spännande är att åka Matatu i Nairobi. Igår skulle jag testa att åka själv för första gången. Jag skulle byta en gång inne i stan, efter att ha gått runt i 45 min hittade jag äntligen den jag skulle åka med. Man måste gå vilse här några gånger för att lära sig hitta:P
Imorgonbitti bär det av hemåt igen. Ska dock bara var där i 2 dagar innan vi får besök från Sverige, bla. min far, det ser jag fram emot!
Kwa Heri! / Martin
måndag 29 mars 2010
"Livet är underbart just nu"...
4 timmar senare än planerat sa jag utan att tveka, jag överdrev nog lite när jag gissade det. Vi satt ett gäng igår och skulle planera dagens schema. Vi var idag inbjudna på ett evenemang där de skulle samla in pengar för att bygga en matsal på en skola. Det skulle börja 10, så vi tänkte att vi åker dit till halv. När vi kom dit visade det sig att det skulle börja 11 istället, det går väl ann, en timme senare än vi tänkt är väl inte så mycket!? Klockan 3 började det....se där ja, jag hade visst rätt ändå.
Innan jag åkte hit visste jag att saker och ting inte går så snabbt som man är van med hemma och att man får vänta på folk. Jag kan vara förberedd på det efter att ha hört det av människor som har varit i Afrika förut, men när man väl sitter där är det inte kul nånstans. Jag har funderat mycket på det här med tid när jag har varit här. I västvärlden, och speciellt i Sverige ska allt vara så effektivt...tid är ju pengar, eller? Människor här har inte riktigt samma syn på tid. Att människor kommer sent ligger i kulturen, något som man inte ändrar över en natt direkt. Jag kan bara be om tålamod att vänta. Jag har lärt mig mycket av att komma utanför Sveriges gränser och se en annan kultur, testa på det om du inte har gjort det!
Annars glider livet på här. Jag är tillbaka i Tharaka igen efter en skön vecka i Nairobi. Resan från Nairobi tog mig 5,5 timmar i en Matatu.(Matatu är minibussar, tatu är 3 på Swahili. För många år sedan kostade det 3 shilling att åka, därav namnet).
Vattenprojektet börjar äntligen rulla igång, om några veckor, förhoppningsvis, kommer det 3 kilometer rör som ska läggas ner i diket som människorna här har grävt på de senaste två åren. Nu de senaste dagarna har jag gjort mycket byggnads arbete, en toalett och ett staket har det blivit. Jag tycker ändå att jag kan vara ganska effektiv när jag sätter igång och jobbar, det ska jag aldrig säga igen efter att ha sett människorna jobba här. När de väl sätter igång är de som robotar, jobbar i timmar utan rast i 30 graders stakande hetta.
Jag har blivit utsedd till andre motorcykelförare. Vi använder den varje dag när vi ska till kontoret som ligger ca 4 km från där vi bor. Det blev ju dock inte så lyckat i för några dagar sen när jag skulle använda den. Det är marknadsdag här i staden varje torsdag, så det brukar vara mycket poliser ute efter vägarna då. Så när jag hade åkt halvvägs från kontoret för att hämta upp Bernard så kom jag på att det kanske inte var så bra att jag körde den, eftersom jag inte har något internationellt körkort. Precis när jag skulle svänga ut på huvudvägen så såg jag två poliser som stoppade fordon bara 100 meter därifrån. Jag hade ingen lust att chansa att åka förbi och behöva betala nån korrupt polis. Så jag vände, parkerade motorcykeln några meter in på vägen, och gick förbi poliserna istället.
Några människor från min hemförsamling sponsrade med lite pengar innan jag åkte, för de har jag köpt in en volleyboll och en fotboll till en skolan här i området. Så nu åker jag dit en gång gång i veckan och spelar volleyboll med några av eleverna. Det ska tydligen vara en ganska stor sport i Kenya, lite otippat ändå.
Något som det finns många procedurer inom är när man möter en annan människa. Handskakning är en självklarhet, ska det gå rätt till ska man helst skaka hand med alla man möter, speciellt för mig som är gäst i området. En morgonpromenad till kontoret på 4 km kan det lätt bli 20 personer som man skakar hand med.
En syn som inte är helt ovanlig här är att killar håller varandra i handen, för vänskaps skull. Det hände mig för några veckor sen. Jag skulle skaka hand med en kille för att säga hej då, men vi skulle tydligen åt samma håll. Så när jag skulle ta ner min hand igen tog han tag i den...och där gick vi hand i hand under stjärnhimmelen. Måste säga att det kändes lite konstigt, men vad gör man inte för att smälta in i kulturen som finns här, haha.
Annars kan jag bara säga att livet är underbart just nu. Jag försöker bara att njuta av de få veckorna jag har kvar här. Måste säga att jag längtar hem ibland, men det kommer att bli tråkigt den dagen jag lämnar de här sköna människorna.
Jag har tagit många sköna bilder som jag gärna skulle visa, men Internet här är ganska dyrt så jag väntar tills jag åker till Nairobi om nån vecka.
Ha det bra så länge vänner!
Guds välsignelser bröder och systrar!
Innan jag åkte hit visste jag att saker och ting inte går så snabbt som man är van med hemma och att man får vänta på folk. Jag kan vara förberedd på det efter att ha hört det av människor som har varit i Afrika förut, men när man väl sitter där är det inte kul nånstans. Jag har funderat mycket på det här med tid när jag har varit här. I västvärlden, och speciellt i Sverige ska allt vara så effektivt...tid är ju pengar, eller? Människor här har inte riktigt samma syn på tid. Att människor kommer sent ligger i kulturen, något som man inte ändrar över en natt direkt. Jag kan bara be om tålamod att vänta. Jag har lärt mig mycket av att komma utanför Sveriges gränser och se en annan kultur, testa på det om du inte har gjort det!
Annars glider livet på här. Jag är tillbaka i Tharaka igen efter en skön vecka i Nairobi. Resan från Nairobi tog mig 5,5 timmar i en Matatu.(Matatu är minibussar, tatu är 3 på Swahili. För många år sedan kostade det 3 shilling att åka, därav namnet).
Vattenprojektet börjar äntligen rulla igång, om några veckor, förhoppningsvis, kommer det 3 kilometer rör som ska läggas ner i diket som människorna här har grävt på de senaste två åren. Nu de senaste dagarna har jag gjort mycket byggnads arbete, en toalett och ett staket har det blivit. Jag tycker ändå att jag kan vara ganska effektiv när jag sätter igång och jobbar, det ska jag aldrig säga igen efter att ha sett människorna jobba här. När de väl sätter igång är de som robotar, jobbar i timmar utan rast i 30 graders stakande hetta.
Jag har blivit utsedd till andre motorcykelförare. Vi använder den varje dag när vi ska till kontoret som ligger ca 4 km från där vi bor. Det blev ju dock inte så lyckat i för några dagar sen när jag skulle använda den. Det är marknadsdag här i staden varje torsdag, så det brukar vara mycket poliser ute efter vägarna då. Så när jag hade åkt halvvägs från kontoret för att hämta upp Bernard så kom jag på att det kanske inte var så bra att jag körde den, eftersom jag inte har något internationellt körkort. Precis när jag skulle svänga ut på huvudvägen så såg jag två poliser som stoppade fordon bara 100 meter därifrån. Jag hade ingen lust att chansa att åka förbi och behöva betala nån korrupt polis. Så jag vände, parkerade motorcykeln några meter in på vägen, och gick förbi poliserna istället.
Några människor från min hemförsamling sponsrade med lite pengar innan jag åkte, för de har jag köpt in en volleyboll och en fotboll till en skolan här i området. Så nu åker jag dit en gång gång i veckan och spelar volleyboll med några av eleverna. Det ska tydligen vara en ganska stor sport i Kenya, lite otippat ändå.
Något som det finns många procedurer inom är när man möter en annan människa. Handskakning är en självklarhet, ska det gå rätt till ska man helst skaka hand med alla man möter, speciellt för mig som är gäst i området. En morgonpromenad till kontoret på 4 km kan det lätt bli 20 personer som man skakar hand med.
En syn som inte är helt ovanlig här är att killar håller varandra i handen, för vänskaps skull. Det hände mig för några veckor sen. Jag skulle skaka hand med en kille för att säga hej då, men vi skulle tydligen åt samma håll. Så när jag skulle ta ner min hand igen tog han tag i den...och där gick vi hand i hand under stjärnhimmelen. Måste säga att det kändes lite konstigt, men vad gör man inte för att smälta in i kulturen som finns här, haha.
Annars kan jag bara säga att livet är underbart just nu. Jag försöker bara att njuta av de få veckorna jag har kvar här. Måste säga att jag längtar hem ibland, men det kommer att bli tråkigt den dagen jag lämnar de här sköna människorna.
Jag har tagit många sköna bilder som jag gärna skulle visa, men Internet här är ganska dyrt så jag väntar tills jag åker till Nairobi om nån vecka.
Ha det bra så länge vänner!
Guds välsignelser bröder och systrar!
onsdag 17 mars 2010
Tillbaka till Tharaka efter en underbar semester i Nairobi
Imorgon åker jag tillbaka till Nairobi igen efter en veckas semester i Nairobi. De första dagarna befann jag mig mestadelen i mitt rum tillsammans med min vän I-poden, eller på caféet som jag sitter på just nu. I söndags träffade jag ett gäng härliga människor från Avesta/Halmstad/Stockholm. Vi var ute och åt mat på ett stort köpcentrum här i Nairobi, vågar nog säga att jag aldrig har varit på ett så flott köpcenter, någonsin. Kändes lite konstigt att sitta där och ha ´det bra med vänner och god mat, när man vet att bara någon mil härifrån finns ett av Afrikas största slumområden, där det bor ca 1 miljon människor i plåtskjul.
Sen tidigt i Måndags satte jag mig på bussen för att åka till Emali och hälsa på Frida och Hanna, som är praktikanter för Erikshjälpen på ett center för föräldrarlösa barn. Det var ett härlig gäng på 300 barn, som många har varit utsatta för övergrepp eller bott på gatan.
Idag har jag träffat ännu mera sköna kompisar, Lisa och Charlotta som de oxå är praktikanter. Mycket trevligt...ända tills vi skulle kliva på en Matatu och Charlottas mobil blev stulen. Man kan undra varför den här staden kallas Nairobbery??
Nu stänger tyvärr cafèet som jag sitter på så nu är det dags att gå....ska gå och äta upp en påse bananer, (väldigt vad jag äter bananer)...svårt att motstå.
Ha det bra vänner! God BLess
Sen tidigt i Måndags satte jag mig på bussen för att åka till Emali och hälsa på Frida och Hanna, som är praktikanter för Erikshjälpen på ett center för föräldrarlösa barn. Det var ett härlig gäng på 300 barn, som många har varit utsatta för övergrepp eller bott på gatan.
Idag har jag träffat ännu mera sköna kompisar, Lisa och Charlotta som de oxå är praktikanter. Mycket trevligt...ända tills vi skulle kliva på en Matatu och Charlottas mobil blev stulen. Man kan undra varför den här staden kallas Nairobbery??
Nu stänger tyvärr cafèet som jag sitter på så nu är det dags att gå....ska gå och äta upp en påse bananer, (väldigt vad jag äter bananer)...svårt att motstå.
Ha det bra vänner! God BLess
lördag 13 mars 2010
Äventyr i Tharaka
Nairobi, Fredag 12/3
Jag skulle vilja påstå att jag är väldigt seg ibland...jag vet inte riktigt om jag har förstått att jag är här än. Det slog mig när jag stod och kollade på stjärnorna för några dagar sen, det är ju helt galet..."här står jag och kollar på stjärnor i Afrika!", det är inte helt fel.
Tiden har gått fort framåt de senaste veckorna, dags att uppdatera er om vad som händer. Jag har insett att jag snart har varit hälften av tiden ute i Tharaka. Det känns lite tråkigt eftersom jag verkligen har börjat trivas de senaste veckorna.
Jag har börjat få lite rutin på saker och ting, så tiden flyger iväg om dagarna.
Jag har en uppgift om dagarna som jag nog aldrig trodde att jag skulle hålla på med, kontorsarbete. I ett biståndsprojekt måste allt som man gör rapporteras åt olika håll. Så jag har sysslat ganska mycket med ekonomiska rapporter och arkivering av dokument de senaste veckorna, riktigt roligt måste jag säga. Annars står tyvärr projektet ganska stilla. Men vi har precis beställt några kilometer rör som förhoppningsvis kommer inom de närmaste veckorna, då har vi lite arbeta att göra.
Förra veckan var jag och hälsade på i en Pry. School. en eftermiddag. När jag kom dit hade alla barnen rast, så när jag klev av motorcykeln hade direkt 40 nyfikna barn som ville hälsa. De är nog inte varje dag det kommer en "mzungu" och hälsar på. Jag fick besöka en klass och berätta lite om bl. a. vintervädret, midnattsol, zlatan, och älgar. Det var riktigt roligt, barnen ställde många bra frågor.
Jag har insett att jag tyvärr inte har varit med om så mycket "äventyrliga" saker, det förväntar man ju sig ändå när man är i Afrika:P. Men nu har det hänt lite. För 2 veckor sen när jag vaknade regnade det ganska kraftigt, så vi fick vänta några timmar med att gå till kontoret. På väg till kontoret så måste man korsa två torra flodbäddar, men när det har regnat några timmar så hinner det bli ganska mycket vatten där. Så den dagen fick vi vada med vatten upp till knäna på väg till jobbet. Om det börjar regna kraftigt så blir området där kontoret ligger helt omringat av floder. Det har inte hänt än, men det skulle inte förvåna mig om man får sova över där någon natt.
Jag har inte sett min första orm än, även om jag går och kollar efter dem ibland.
Varje söndag går vi till kyrkan, Ntujia Pentecostal Church. En lite kyrka som ligger mitt ute i ingenstans. Jag förbereder mig alltid innan med att gå upp och säga något till församlingen, jag har börjat vänja mig med det. Första gången ville det till och med att jag skulle upp och predika, 5 minuters förberedelse är väl tillräckligt?:P Jag gjorde det inte då, men jag funderar på att göra det om några veckor.
Just nu befinner jag mig i Nairobi för en veckas semester. Jag kom hit igår efter en spännande resa på 6 timmmar. De sista 3 timmarna spenderade jag längst bak i en Matatu tillsammans med 2 tyska killar och en påse bananer. Imorgon tänkte jag ta det stora steget ut i världen och bege mig ut på stan i Nairobi, tillsammans med 4 miljoner andra människor, kan nog bli en spännande dag.
Nu tänkte jag sätta mig och fundera ut vad jag ska hitta på i höst när jag kommer hem härifrån, det lär väl ta ett tag. Några förslag??
Ha det bra alla därhemma
Gud Välsigne er!
PS. Jag har lagt upp lite bilder på min Facebook! --->
http://www.facebook.com/martin.ruth?ref=profile#!/album.php?aid=157619&id=624187832
Jag skulle vilja påstå att jag är väldigt seg ibland...jag vet inte riktigt om jag har förstått att jag är här än. Det slog mig när jag stod och kollade på stjärnorna för några dagar sen, det är ju helt galet..."här står jag och kollar på stjärnor i Afrika!", det är inte helt fel.
Tiden har gått fort framåt de senaste veckorna, dags att uppdatera er om vad som händer. Jag har insett att jag snart har varit hälften av tiden ute i Tharaka. Det känns lite tråkigt eftersom jag verkligen har börjat trivas de senaste veckorna.
Jag har börjat få lite rutin på saker och ting, så tiden flyger iväg om dagarna.
Jag har en uppgift om dagarna som jag nog aldrig trodde att jag skulle hålla på med, kontorsarbete. I ett biståndsprojekt måste allt som man gör rapporteras åt olika håll. Så jag har sysslat ganska mycket med ekonomiska rapporter och arkivering av dokument de senaste veckorna, riktigt roligt måste jag säga. Annars står tyvärr projektet ganska stilla. Men vi har precis beställt några kilometer rör som förhoppningsvis kommer inom de närmaste veckorna, då har vi lite arbeta att göra.
Förra veckan var jag och hälsade på i en Pry. School. en eftermiddag. När jag kom dit hade alla barnen rast, så när jag klev av motorcykeln hade direkt 40 nyfikna barn som ville hälsa. De är nog inte varje dag det kommer en "mzungu" och hälsar på. Jag fick besöka en klass och berätta lite om bl. a. vintervädret, midnattsol, zlatan, och älgar. Det var riktigt roligt, barnen ställde många bra frågor.
Jag har insett att jag tyvärr inte har varit med om så mycket "äventyrliga" saker, det förväntar man ju sig ändå när man är i Afrika:P. Men nu har det hänt lite. För 2 veckor sen när jag vaknade regnade det ganska kraftigt, så vi fick vänta några timmar med att gå till kontoret. På väg till kontoret så måste man korsa två torra flodbäddar, men när det har regnat några timmar så hinner det bli ganska mycket vatten där. Så den dagen fick vi vada med vatten upp till knäna på väg till jobbet. Om det börjar regna kraftigt så blir området där kontoret ligger helt omringat av floder. Det har inte hänt än, men det skulle inte förvåna mig om man får sova över där någon natt.
Jag har inte sett min första orm än, även om jag går och kollar efter dem ibland.
Varje söndag går vi till kyrkan, Ntujia Pentecostal Church. En lite kyrka som ligger mitt ute i ingenstans. Jag förbereder mig alltid innan med att gå upp och säga något till församlingen, jag har börjat vänja mig med det. Första gången ville det till och med att jag skulle upp och predika, 5 minuters förberedelse är väl tillräckligt?:P Jag gjorde det inte då, men jag funderar på att göra det om några veckor.
Just nu befinner jag mig i Nairobi för en veckas semester. Jag kom hit igår efter en spännande resa på 6 timmmar. De sista 3 timmarna spenderade jag längst bak i en Matatu tillsammans med 2 tyska killar och en påse bananer. Imorgon tänkte jag ta det stora steget ut i världen och bege mig ut på stan i Nairobi, tillsammans med 4 miljoner andra människor, kan nog bli en spännande dag.
Nu tänkte jag sätta mig och fundera ut vad jag ska hitta på i höst när jag kommer hem härifrån, det lär väl ta ett tag. Några förslag??
Ha det bra alla därhemma
Gud Välsigne er!
PS. Jag har lagt upp lite bilder på min Facebook! --->
http://www.facebook.com/martin.ruth?ref=profile#!/album.php?aid=157619&id=624187832
fredag 26 februari 2010
Ugali vs. Kebabpizza
Tharaka, Kenya 26/2 – 2010
Åh vad jag längtar efter svensk mat! Är det något jag gärna skulle ha här just nu så är det en flötig kebabpizza. (Varför började det kurra i min mage när jag skrev det??) Mamma, jag vill göra en matbeställning till jag kommer hem i Maj: En stor grillad flintastek, potatissallad, och en burk redigt flötig beasås. Kan du ordna det??
Ugali, getkött och grönsaker serveras det mest av här. Ugali gör man av något slags majspulver som man kokar ihop till en tjock massa. Till frukost blir det Afrikansk gröt,(Jag vet inte om det heter så men det är inte lika gott som ”svensk gröt”, det godaste får kort och gott heta ”gröt”!) Chapati(ungefär som pannkakor) och mitt Svenska kaffe!, tack Andreas för det tipset =).
Annars rullar dagarna på här i Tharaka. Projektet som vi håller på med går lite långsamt framåt så jag kan bli lite uttråkad vissa dagar. Eller, det mesta här går lite långsamt framåt måste jag säga. Förra helgen anordnade vi ett workshop här för jordbrukarna. Alla skulle ta med sig av olika växttyper för att visa upp för varandra och för inspirera varandra. Vi startade 4 timmar senare än planerat eftersom människor inte dök upp i tid. Jag har fått öva mig flitigt att vänta på folk, som inbiten svensk kan det vara en svår bedrift många gånger. Men jag ibland gillar jag tempot människor lever i här.
Som en av få vita människor i området får jag väldigt mycket uppmärksamhet. Det kan vara lite charmigt ibland, men för det mesta tycker jag att det kan bli lite jobbigt. För några dagar sen var jag ute på en löprunda, och jag sprang förbi en pojke, efter att ha sprungit några hundra meter upptäcker jag att pojken har börjat springa efter mig...haha, ungefär som i filmen ”Forest Gump”, när han är ute och springer. Sen när vi gick ett gäng från kontoret nu i veckan mötte vi några barn som badade i floden. När de såg mig började de skrika någonting, så jag frågade en av mina kompisar vad de skrek om, han sa att de skrek ”Ja, vi har sett den vita mannen!”, jag börjar minsann bli en lokal kändis i Tharaka :P
I förra inlägget skrev jag att jag skulle ut och sätta majs i jorden. De har en demonstrationsfarm här som jag hjälper till en del på. Så förra veckan planterade vi majs, och redan efter några dagar kunde man se hur det började växa. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli så exalterad av att se lite majs växa! Pappa, bered dig på att när jag kommer hem ska jag vända på gräsmattan och börja odla majs :P
Idag har jag varit på en skola och hälsat på. Barnen hade rast när jag kom, när jag klev av motorcykeln hade jag direkt 30 barn runt mig som ville hälsa. Att ta ett kort på barnen och visa dem displayen var väldigt populärt. Jag fick besöka en klass och berätta lite om Sverige; om vintern, hur isen fryser på sjöarna, om midvintersol, älgar etc. Det blev så populärt att jag blev bjuden dit nästa vecka med.
Nästa onsdag åker jag till Nairobi, så då ska jag gå till ett internetcafè och lägga upp lite bilder härifrån!
Ha det bra så länge vänner, saknar er!
Åh vad jag längtar efter svensk mat! Är det något jag gärna skulle ha här just nu så är det en flötig kebabpizza. (Varför började det kurra i min mage när jag skrev det??) Mamma, jag vill göra en matbeställning till jag kommer hem i Maj: En stor grillad flintastek, potatissallad, och en burk redigt flötig beasås. Kan du ordna det??
Ugali, getkött och grönsaker serveras det mest av här. Ugali gör man av något slags majspulver som man kokar ihop till en tjock massa. Till frukost blir det Afrikansk gröt,(Jag vet inte om det heter så men det är inte lika gott som ”svensk gröt”, det godaste får kort och gott heta ”gröt”!) Chapati(ungefär som pannkakor) och mitt Svenska kaffe!, tack Andreas för det tipset =).
Annars rullar dagarna på här i Tharaka. Projektet som vi håller på med går lite långsamt framåt så jag kan bli lite uttråkad vissa dagar. Eller, det mesta här går lite långsamt framåt måste jag säga. Förra helgen anordnade vi ett workshop här för jordbrukarna. Alla skulle ta med sig av olika växttyper för att visa upp för varandra och för inspirera varandra. Vi startade 4 timmar senare än planerat eftersom människor inte dök upp i tid. Jag har fått öva mig flitigt att vänta på folk, som inbiten svensk kan det vara en svår bedrift många gånger. Men jag ibland gillar jag tempot människor lever i här.
Som en av få vita människor i området får jag väldigt mycket uppmärksamhet. Det kan vara lite charmigt ibland, men för det mesta tycker jag att det kan bli lite jobbigt. För några dagar sen var jag ute på en löprunda, och jag sprang förbi en pojke, efter att ha sprungit några hundra meter upptäcker jag att pojken har börjat springa efter mig...haha, ungefär som i filmen ”Forest Gump”, när han är ute och springer. Sen när vi gick ett gäng från kontoret nu i veckan mötte vi några barn som badade i floden. När de såg mig började de skrika någonting, så jag frågade en av mina kompisar vad de skrek om, han sa att de skrek ”Ja, vi har sett den vita mannen!”, jag börjar minsann bli en lokal kändis i Tharaka :P
I förra inlägget skrev jag att jag skulle ut och sätta majs i jorden. De har en demonstrationsfarm här som jag hjälper till en del på. Så förra veckan planterade vi majs, och redan efter några dagar kunde man se hur det började växa. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli så exalterad av att se lite majs växa! Pappa, bered dig på att när jag kommer hem ska jag vända på gräsmattan och börja odla majs :P
Idag har jag varit på en skola och hälsat på. Barnen hade rast när jag kom, när jag klev av motorcykeln hade jag direkt 30 barn runt mig som ville hälsa. Att ta ett kort på barnen och visa dem displayen var väldigt populärt. Jag fick besöka en klass och berätta lite om Sverige; om vintern, hur isen fryser på sjöarna, om midvintersol, älgar etc. Det blev så populärt att jag blev bjuden dit nästa vecka med.
Nästa onsdag åker jag till Nairobi, så då ska jag gå till ett internetcafè och lägga upp lite bilder härifrån!
Ha det bra så länge vänner, saknar er!
tisdag 16 februari 2010
This is Tharaka
Tharaka, Kenya 21:38
Hej människor, skönt att få ha lite kontakt med omvärlden här ute i bushen. Nu har jag alltså kommit fram till stället jag ska hänga på de närmaste 3 månaderna, Tharaka. Om du vill veta hur man kommer hit??, fråga mig---> åk bil från Nairobi norrut 5 timmar, de sista 2,5 timmarna funderar du på om du verkligen har kommit rätt, och där har vi det, Tharaka!
Det är ett av de fattigaste områdena i hela Kenya, de flesta här lever inte på mer än 1USD/dag! Jag försöker att inte jämföra det med hur jag har det hemma, men många gånger är det svårt. Men det är helt klart ett gött äventyr att få vara utan allt de som man är van med hemma.
Ström har vi i alla fall...eller för det mesta. Toalettbesöken är också ett litet äventyr, ett hål i backen, och att det springer decimeterlånga kackerlackor runt fötterna på en gör ju inte saken bättre.
När man åker utomlands brukar de äckliga djuren vara det som oroar en mest, men jag tycker att jag klarar av den biten ganska bra...det blir liksom lite mer äventyr om de sakerna är med.
Men nu ska jag berätta lite vad jag gör annars här, när jag inte är på toalettbesök eller funderar på orättvisor i världen! Jag är bl.a. här för att hjälpa till med ett vattenprojekt. Det finns en stor flod som rinner igenom området, men den bördiga jorden där jordbrukarna odlar ligger oftast långt från floden. Så vårat jobb är att med hjälp av gravitationskraften frakta vatten via rör i marken ut till åkrarna. De har redan byggt en 2km lång ledning som förser några gårdar med vatten. Men nu håller vi på med den andra som ska bli ungefär 4km lång. Vi har även en demonstrationsfarm där vi odlar olika grödor och visar bönder hur man gör på bästa sätt.
I Söndags gjorde jag något som jag har drömt om länge. Jag var på ett äkta Afrikanskt möte! Maan vilket drag! 50 människor som dansar,sjunger och lovsjunger Gud....Testa på det om du får chansen!
I slutet av mötet fick jag gå fram och presentera mig, och sen gav det mig ett nytt namn. Ntamugweria, det betyder ungefär:”en som kommer med lycka”, jag känner mig hedrad :P
Nu ska jag gå och sova några timmar innan det bär av ut på åkrarna för att så majs!
Kwa Heri // Martin
Hej människor, skönt att få ha lite kontakt med omvärlden här ute i bushen. Nu har jag alltså kommit fram till stället jag ska hänga på de närmaste 3 månaderna, Tharaka. Om du vill veta hur man kommer hit??, fråga mig---> åk bil från Nairobi norrut 5 timmar, de sista 2,5 timmarna funderar du på om du verkligen har kommit rätt, och där har vi det, Tharaka!
Det är ett av de fattigaste områdena i hela Kenya, de flesta här lever inte på mer än 1USD/dag! Jag försöker att inte jämföra det med hur jag har det hemma, men många gånger är det svårt. Men det är helt klart ett gött äventyr att få vara utan allt de som man är van med hemma.
Ström har vi i alla fall...eller för det mesta. Toalettbesöken är också ett litet äventyr, ett hål i backen, och att det springer decimeterlånga kackerlackor runt fötterna på en gör ju inte saken bättre.
När man åker utomlands brukar de äckliga djuren vara det som oroar en mest, men jag tycker att jag klarar av den biten ganska bra...det blir liksom lite mer äventyr om de sakerna är med.
Men nu ska jag berätta lite vad jag gör annars här, när jag inte är på toalettbesök eller funderar på orättvisor i världen! Jag är bl.a. här för att hjälpa till med ett vattenprojekt. Det finns en stor flod som rinner igenom området, men den bördiga jorden där jordbrukarna odlar ligger oftast långt från floden. Så vårat jobb är att med hjälp av gravitationskraften frakta vatten via rör i marken ut till åkrarna. De har redan byggt en 2km lång ledning som förser några gårdar med vatten. Men nu håller vi på med den andra som ska bli ungefär 4km lång. Vi har även en demonstrationsfarm där vi odlar olika grödor och visar bönder hur man gör på bästa sätt.
I Söndags gjorde jag något som jag har drömt om länge. Jag var på ett äkta Afrikanskt möte! Maan vilket drag! 50 människor som dansar,sjunger och lovsjunger Gud....Testa på det om du får chansen!
I slutet av mötet fick jag gå fram och presentera mig, och sen gav det mig ett nytt namn. Ntamugweria, det betyder ungefär:”en som kommer med lycka”, jag känner mig hedrad :P
Nu ska jag gå och sova några timmar innan det bär av ut på åkrarna för att så majs!
Kwa Heri // Martin
onsdag 10 februari 2010
Andas Kenyansk luft
Det hander sa mycket har att jag skulle behova sitta hela natten for att forklara allt jag ar med om. Men har kommer en liten uppdatering fran min resa.
I lordags kvall landade jag i Uganda. Flygresan gick bra, jag tillbringade den mestadelen med att leka med en liten grabb som satt framfor mig!
Nu de forsta dagarna har rest tillsammans med J.B, en kille som jobbar for IAS. I sondags akte vi mellan Entebbe i Uganda och Kisumu i Kenya. Forsta dagen dar traffade vi en dam som haller pa att planera ett vattenprojekt. Vi akte ut till en skola nagra mil utanfor Kisumu dar de planerar att borra en brunn. Manga av barnen dar hade aldig sett en vit forrut, sa nar jag kom blev de valdigt nyfikna. Att knappa kort pa dem och visa det i displayen blev snabbt populart.
Vi fick testa pa ett ga pa en stig ner till vattenkallan dar skolbarnen hamtar vatten varje dag. Nar jag gick dar i uppforsbacken helt gemonsvettig pamindes jag manga ganger av hur latt jag har att fa vatten nar jag ar hemma.
Efter tva natter i Kisumu korde vi vidare mot Nairobi. Jag har problem med min dator sa jag kan tyvarr inte lagga upp bilder, men vyerna vi passerade var helt galet. Stora teplantager,regnskog,stora berg....landskapet har ar helt fantastiskt.
Men det ar imorgon det stora aventyret borjar. Tidigt imorgon bitti aker jag och J.B till Tharaka. Jag var pa IAS kontor idag och fick lite information om vad jag kommer att gora dar. Tharaka ligger ungefar 4 timmars bilvag fran Nairobi, i centrala Kenya. I omradet har de haft det valdigt tort de senaste aren. Manniskorna, som mestadels livnar sig pa jordbruk har det valdigt svart. Sa IAS haller pa med att bygga ett bavattningssytem sa att man far ut vatten till akrarna. Det ar lite av det jag ska hjalpa till med. Och sa ska jag hjalpa till i forsamlingen som finns i
omradet.
Idag har jag varit ute och promenerat lite i Nairobi. Det finns ett ganska roligt fenomen nar det galler mig och solkram. I morse nar jag skulle ga ut tankte jag, Sa snyggt nar men har pa sig ett linne forst och sen satter pa sig en t-shirt. Snyggare branna har jag nog aldrig haft!
En av de forsta dagarna jag var har sade J.B till mig...Expecting anything and everything...Och det ska jag forsoka gora!
Nu ska jag ner och kopa mig en fet cafe latte och en stor glass innan det bar av mot vildmarken! God bless // Martin
I lordags kvall landade jag i Uganda. Flygresan gick bra, jag tillbringade den mestadelen med att leka med en liten grabb som satt framfor mig!
Nu de forsta dagarna har rest tillsammans med J.B, en kille som jobbar for IAS. I sondags akte vi mellan Entebbe i Uganda och Kisumu i Kenya. Forsta dagen dar traffade vi en dam som haller pa att planera ett vattenprojekt. Vi akte ut till en skola nagra mil utanfor Kisumu dar de planerar att borra en brunn. Manga av barnen dar hade aldig sett en vit forrut, sa nar jag kom blev de valdigt nyfikna. Att knappa kort pa dem och visa det i displayen blev snabbt populart.
Vi fick testa pa ett ga pa en stig ner till vattenkallan dar skolbarnen hamtar vatten varje dag. Nar jag gick dar i uppforsbacken helt gemonsvettig pamindes jag manga ganger av hur latt jag har att fa vatten nar jag ar hemma.
Efter tva natter i Kisumu korde vi vidare mot Nairobi. Jag har problem med min dator sa jag kan tyvarr inte lagga upp bilder, men vyerna vi passerade var helt galet. Stora teplantager,regnskog,stora berg....landskapet har ar helt fantastiskt.
Men det ar imorgon det stora aventyret borjar. Tidigt imorgon bitti aker jag och J.B till Tharaka. Jag var pa IAS kontor idag och fick lite information om vad jag kommer att gora dar. Tharaka ligger ungefar 4 timmars bilvag fran Nairobi, i centrala Kenya. I omradet har de haft det valdigt tort de senaste aren. Manniskorna, som mestadels livnar sig pa jordbruk har det valdigt svart. Sa IAS haller pa med att bygga ett bavattningssytem sa att man far ut vatten till akrarna. Det ar lite av det jag ska hjalpa till med. Och sa ska jag hjalpa till i forsamlingen som finns i
omradet.
Idag har jag varit ute och promenerat lite i Nairobi. Det finns ett ganska roligt fenomen nar det galler mig och solkram. I morse nar jag skulle ga ut tankte jag,
En av de forsta dagarna jag var har sade J.B till mig...Expecting anything and everything...Och det ska jag forsoka gora!
Nu ska jag ner och kopa mig en fet cafe latte och en stor glass innan det bar av mot vildmarken! God bless // Martin
torsdag 4 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
Snart dags för avfärd!
Härnösand 3/2 – 2010, 00:04
Nu är det galet nära!
Om ungefär 3 dagar, 8 timmar, och 50 sekunder lyfter ett plan från Arlanda med en något; nervös, tankspridd, men väldigt förväntansfull kille.
Resfebern har börjat smyga sig på de senaste dagarna.(eller om det är en bieffekt av malariamedicinen jag tagit de senaste veckorna, vem vet?!) Jag är som sagt väldigt förväntansfull på vad som kommer att hända de närmaste månaderna. En helt annan miljö, en annan levnadsstandard, och helt nya situationer kommer säkerligen att bli en utmaning i vardagen.
Första destinationen blir Entebbe i Uganda, där ska jag sova en natt innan jag och min kompanjon beger oss med bil österut med sikte på Kenya och Tharaka.
Den senaste veckan har jag befunnit mig i Härnösand på praktikantkurs. Något som är bra är att här finns det ett gäng härliga människor står inför samma utmaning som jag. Vi är 30 människor från Sveriges alla hörn som alla ska ut som praktikanter runt om i världen. Demokrati, mänskliga rättigheter, bistånd, och utvecklingsarbete är bara några av de saker som vi har läst, hört, och diskuterat om den gångna veckan.
Tyvärr så måste jag säga att jag inte hade reflekterat så mycket över de här ämnena innan jag kom hit....om orättvisor, maktfördelning och fattigdom i världen! Man kan lätt bli frustrerad och känna sig maktlös inför de här globala problemen. Jag kan bara hoppas att jag kan bidra med det jag kan och har för att göra någons vardag lite bättre, och förhoppningsvis att jag ska bli mer tacksam över vad jag har!...
Kul att ha dig här!! B.R.B// Martin
Nu är det galet nära!
Om ungefär 3 dagar, 8 timmar, och 50 sekunder lyfter ett plan från Arlanda med en något; nervös, tankspridd, men väldigt förväntansfull kille.
Resfebern har börjat smyga sig på de senaste dagarna.(eller om det är en bieffekt av malariamedicinen jag tagit de senaste veckorna, vem vet?!) Jag är som sagt väldigt förväntansfull på vad som kommer att hända de närmaste månaderna. En helt annan miljö, en annan levnadsstandard, och helt nya situationer kommer säkerligen att bli en utmaning i vardagen.
Första destinationen blir Entebbe i Uganda, där ska jag sova en natt innan jag och min kompanjon beger oss med bil österut med sikte på Kenya och Tharaka.
Den senaste veckan har jag befunnit mig i Härnösand på praktikantkurs. Något som är bra är att här finns det ett gäng härliga människor står inför samma utmaning som jag. Vi är 30 människor från Sveriges alla hörn som alla ska ut som praktikanter runt om i världen. Demokrati, mänskliga rättigheter, bistånd, och utvecklingsarbete är bara några av de saker som vi har läst, hört, och diskuterat om den gångna veckan.
Tyvärr så måste jag säga att jag inte hade reflekterat så mycket över de här ämnena innan jag kom hit....om orättvisor, maktfördelning och fattigdom i världen! Man kan lätt bli frustrerad och känna sig maktlös inför de här globala problemen. Jag kan bara hoppas att jag kan bidra med det jag kan och har för att göra någons vardag lite bättre, och förhoppningsvis att jag ska bli mer tacksam över vad jag har!...
Kul att ha dig här!! B.R.B// Martin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)