fredag 26 februari 2010

Ugali vs. Kebabpizza

Tharaka, Kenya 26/2 – 2010

Åh vad jag längtar efter svensk mat! Är det något jag gärna skulle ha här just nu så är det en flötig kebabpizza. (Varför började det kurra i min mage när jag skrev det??) Mamma, jag vill göra en matbeställning till jag kommer hem i Maj: En stor grillad flintastek, potatissallad, och en burk redigt flötig beasås. Kan du ordna det??
Ugali, getkött och grönsaker serveras det mest av här. Ugali gör man av något slags majspulver som man kokar ihop till en tjock massa. Till frukost blir det Afrikansk gröt,(Jag vet inte om det heter så men det är inte lika gott som ”svensk gröt”, det godaste får kort och gott heta ”gröt”!) Chapati(ungefär som pannkakor) och mitt Svenska kaffe!, tack Andreas för det tipset =).

Annars rullar dagarna på här i Tharaka. Projektet som vi håller på med går lite långsamt framåt så jag kan bli lite uttråkad vissa dagar. Eller, det mesta här går lite långsamt framåt måste jag säga. Förra helgen anordnade vi ett workshop här för jordbrukarna. Alla skulle ta med sig av olika växttyper för att visa upp för varandra och för inspirera varandra. Vi startade 4 timmar senare än planerat eftersom människor inte dök upp i tid. Jag har fått öva mig flitigt att vänta på folk, som inbiten svensk kan det vara en svår bedrift många gånger. Men jag ibland gillar jag tempot människor lever i här.

Som en av få vita människor i området får jag väldigt mycket uppmärksamhet. Det kan vara lite charmigt ibland, men för det mesta tycker jag att det kan bli lite jobbigt. För några dagar sen var jag ute på en löprunda, och jag sprang förbi en pojke, efter att ha sprungit några hundra meter upptäcker jag att pojken har börjat springa efter mig...haha, ungefär som i filmen ”Forest Gump”, när han är ute och springer. Sen när vi gick ett gäng från kontoret nu i veckan mötte vi några barn som badade i floden. När de såg mig började de skrika någonting, så jag frågade en av mina kompisar vad de skrek om, han sa att de skrek ”Ja, vi har sett den vita mannen!”, jag börjar minsann bli en lokal kändis i Tharaka :P

I förra inlägget skrev jag att jag skulle ut och sätta majs i jorden. De har en demonstrationsfarm här som jag hjälper till en del på. Så förra veckan planterade vi majs, och redan efter några dagar kunde man se hur det började växa. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli så exalterad av att se lite majs växa! Pappa, bered dig på att när jag kommer hem ska jag vända på gräsmattan och börja odla majs :P

Idag har jag varit på en skola och hälsat på. Barnen hade rast när jag kom, när jag klev av motorcykeln hade jag direkt 30 barn runt mig som ville hälsa. Att ta ett kort på barnen och visa dem displayen var väldigt populärt. Jag fick besöka en klass och berätta lite om Sverige; om vintern, hur isen fryser på sjöarna, om midvintersol, älgar etc. Det blev så populärt att jag blev bjuden dit nästa vecka med.

Nästa onsdag åker jag till Nairobi, så då ska jag gå till ett internetcafè och lägga upp lite bilder härifrån!
Ha det bra så länge vänner, saknar er!

4 kommentarer:

  1. Vilket äventyr! Hoppas du får ha det riktigt bra och betyda mycket där du hjälper till. Ska ha med dig i mina böner
    //Daniel A

    SvaraRadera
  2. Å, vad spännande det låter!
    Om tre dagar åker jag och Lisa. Så om du är i Nairobi då får vi ju se till att ses :)

    SvaraRadera
  3. så härligt att följa dej här på bloggen...... jag kan verkligen sätta mej in i hur du känner det: När det vips finns hur många männisor som helst fast man tror att man är alldeles själv i bushen och som tittar på en med stora ögon.... Jag kommer ihåg fr min tid i Afrika. Kan faktiskt längta tilllbaka lite..... även till ugalin:) /moster Bella

    SvaraRadera
  4. kul att den "svenska" mat du drömmer om är kebabpizza, men jag fattar grejen ;). vet du det är fortfarande så mkt vinter här som aldrig förr, kan inte fatta att det inte släpper snart... men kanske är snön borta om en månad om vi har tur. haha. vilekn välsignelse att få se skörden på arbetet ni utför så snabbt, rent bokstavligt talat! ha det fortsatt fint och så kul att läsa här. kramkram Johanna

    SvaraRadera