4 timmar senare än planerat sa jag utan att tveka, jag överdrev nog lite när jag gissade det. Vi satt ett gäng igår och skulle planera dagens schema. Vi var idag inbjudna på ett evenemang där de skulle samla in pengar för att bygga en matsal på en skola. Det skulle börja 10, så vi tänkte att vi åker dit till halv. När vi kom dit visade det sig att det skulle börja 11 istället, det går väl ann, en timme senare än vi tänkt är väl inte så mycket!? Klockan 3 började det....se där ja, jag hade visst rätt ändå.
Innan jag åkte hit visste jag att saker och ting inte går så snabbt som man är van med hemma och att man får vänta på folk. Jag kan vara förberedd på det efter att ha hört det av människor som har varit i Afrika förut, men när man väl sitter där är det inte kul nånstans. Jag har funderat mycket på det här med tid när jag har varit här. I västvärlden, och speciellt i Sverige ska allt vara så effektivt...tid är ju pengar, eller? Människor här har inte riktigt samma syn på tid. Att människor kommer sent ligger i kulturen, något som man inte ändrar över en natt direkt. Jag kan bara be om tålamod att vänta. Jag har lärt mig mycket av att komma utanför Sveriges gränser och se en annan kultur, testa på det om du inte har gjort det!
Annars glider livet på här. Jag är tillbaka i Tharaka igen efter en skön vecka i Nairobi. Resan från Nairobi tog mig 5,5 timmar i en Matatu.(Matatu är minibussar, tatu är 3 på Swahili. För många år sedan kostade det 3 shilling att åka, därav namnet).
Vattenprojektet börjar äntligen rulla igång, om några veckor, förhoppningsvis, kommer det 3 kilometer rör som ska läggas ner i diket som människorna här har grävt på de senaste två åren. Nu de senaste dagarna har jag gjort mycket byggnads arbete, en toalett och ett staket har det blivit. Jag tycker ändå att jag kan vara ganska effektiv när jag sätter igång och jobbar, det ska jag aldrig säga igen efter att ha sett människorna jobba här. När de väl sätter igång är de som robotar, jobbar i timmar utan rast i 30 graders stakande hetta.
Jag har blivit utsedd till andre motorcykelförare. Vi använder den varje dag när vi ska till kontoret som ligger ca 4 km från där vi bor. Det blev ju dock inte så lyckat i för några dagar sen när jag skulle använda den. Det är marknadsdag här i staden varje torsdag, så det brukar vara mycket poliser ute efter vägarna då. Så när jag hade åkt halvvägs från kontoret för att hämta upp Bernard så kom jag på att det kanske inte var så bra att jag körde den, eftersom jag inte har något internationellt körkort. Precis när jag skulle svänga ut på huvudvägen så såg jag två poliser som stoppade fordon bara 100 meter därifrån. Jag hade ingen lust att chansa att åka förbi och behöva betala nån korrupt polis. Så jag vände, parkerade motorcykeln några meter in på vägen, och gick förbi poliserna istället.
Några människor från min hemförsamling sponsrade med lite pengar innan jag åkte, för de har jag köpt in en volleyboll och en fotboll till en skolan här i området. Så nu åker jag dit en gång gång i veckan och spelar volleyboll med några av eleverna. Det ska tydligen vara en ganska stor sport i Kenya, lite otippat ändå.
Något som det finns många procedurer inom är när man möter en annan människa. Handskakning är en självklarhet, ska det gå rätt till ska man helst skaka hand med alla man möter, speciellt för mig som är gäst i området. En morgonpromenad till kontoret på 4 km kan det lätt bli 20 personer som man skakar hand med.
En syn som inte är helt ovanlig här är att killar håller varandra i handen, för vänskaps skull. Det hände mig för några veckor sen. Jag skulle skaka hand med en kille för att säga hej då, men vi skulle tydligen åt samma håll. Så när jag skulle ta ner min hand igen tog han tag i den...och där gick vi hand i hand under stjärnhimmelen. Måste säga att det kändes lite konstigt, men vad gör man inte för att smälta in i kulturen som finns här, haha.
Annars kan jag bara säga att livet är underbart just nu. Jag försöker bara att njuta av de få veckorna jag har kvar här. Måste säga att jag längtar hem ibland, men det kommer att bli tråkigt den dagen jag lämnar de här sköna människorna.
Jag har tagit många sköna bilder som jag gärna skulle visa, men Internet här är ganska dyrt så jag väntar tills jag åker till Nairobi om nån vecka.
Ha det bra så länge vänner!
Guds välsignelser bröder och systrar!
måndag 29 mars 2010
onsdag 17 mars 2010
Tillbaka till Tharaka efter en underbar semester i Nairobi
Imorgon åker jag tillbaka till Nairobi igen efter en veckas semester i Nairobi. De första dagarna befann jag mig mestadelen i mitt rum tillsammans med min vän I-poden, eller på caféet som jag sitter på just nu. I söndags träffade jag ett gäng härliga människor från Avesta/Halmstad/Stockholm. Vi var ute och åt mat på ett stort köpcentrum här i Nairobi, vågar nog säga att jag aldrig har varit på ett så flott köpcenter, någonsin. Kändes lite konstigt att sitta där och ha ´det bra med vänner och god mat, när man vet att bara någon mil härifrån finns ett av Afrikas största slumområden, där det bor ca 1 miljon människor i plåtskjul.
Sen tidigt i Måndags satte jag mig på bussen för att åka till Emali och hälsa på Frida och Hanna, som är praktikanter för Erikshjälpen på ett center för föräldrarlösa barn. Det var ett härlig gäng på 300 barn, som många har varit utsatta för övergrepp eller bott på gatan.
Idag har jag träffat ännu mera sköna kompisar, Lisa och Charlotta som de oxå är praktikanter. Mycket trevligt...ända tills vi skulle kliva på en Matatu och Charlottas mobil blev stulen. Man kan undra varför den här staden kallas Nairobbery??
Nu stänger tyvärr cafèet som jag sitter på så nu är det dags att gå....ska gå och äta upp en påse bananer, (väldigt vad jag äter bananer)...svårt att motstå.
Ha det bra vänner! God BLess
Sen tidigt i Måndags satte jag mig på bussen för att åka till Emali och hälsa på Frida och Hanna, som är praktikanter för Erikshjälpen på ett center för föräldrarlösa barn. Det var ett härlig gäng på 300 barn, som många har varit utsatta för övergrepp eller bott på gatan.
Idag har jag träffat ännu mera sköna kompisar, Lisa och Charlotta som de oxå är praktikanter. Mycket trevligt...ända tills vi skulle kliva på en Matatu och Charlottas mobil blev stulen. Man kan undra varför den här staden kallas Nairobbery??
Nu stänger tyvärr cafèet som jag sitter på så nu är det dags att gå....ska gå och äta upp en påse bananer, (väldigt vad jag äter bananer)...svårt att motstå.
Ha det bra vänner! God BLess
lördag 13 mars 2010
Äventyr i Tharaka
Nairobi, Fredag 12/3
Jag skulle vilja påstå att jag är väldigt seg ibland...jag vet inte riktigt om jag har förstått att jag är här än. Det slog mig när jag stod och kollade på stjärnorna för några dagar sen, det är ju helt galet..."här står jag och kollar på stjärnor i Afrika!", det är inte helt fel.
Tiden har gått fort framåt de senaste veckorna, dags att uppdatera er om vad som händer. Jag har insett att jag snart har varit hälften av tiden ute i Tharaka. Det känns lite tråkigt eftersom jag verkligen har börjat trivas de senaste veckorna.
Jag har börjat få lite rutin på saker och ting, så tiden flyger iväg om dagarna.
Jag har en uppgift om dagarna som jag nog aldrig trodde att jag skulle hålla på med, kontorsarbete. I ett biståndsprojekt måste allt som man gör rapporteras åt olika håll. Så jag har sysslat ganska mycket med ekonomiska rapporter och arkivering av dokument de senaste veckorna, riktigt roligt måste jag säga. Annars står tyvärr projektet ganska stilla. Men vi har precis beställt några kilometer rör som förhoppningsvis kommer inom de närmaste veckorna, då har vi lite arbeta att göra.
Förra veckan var jag och hälsade på i en Pry. School. en eftermiddag. När jag kom dit hade alla barnen rast, så när jag klev av motorcykeln hade direkt 40 nyfikna barn som ville hälsa. De är nog inte varje dag det kommer en "mzungu" och hälsar på. Jag fick besöka en klass och berätta lite om bl. a. vintervädret, midnattsol, zlatan, och älgar. Det var riktigt roligt, barnen ställde många bra frågor.
Jag har insett att jag tyvärr inte har varit med om så mycket "äventyrliga" saker, det förväntar man ju sig ändå när man är i Afrika:P. Men nu har det hänt lite. För 2 veckor sen när jag vaknade regnade det ganska kraftigt, så vi fick vänta några timmar med att gå till kontoret. På väg till kontoret så måste man korsa två torra flodbäddar, men när det har regnat några timmar så hinner det bli ganska mycket vatten där. Så den dagen fick vi vada med vatten upp till knäna på väg till jobbet. Om det börjar regna kraftigt så blir området där kontoret ligger helt omringat av floder. Det har inte hänt än, men det skulle inte förvåna mig om man får sova över där någon natt.
Jag har inte sett min första orm än, även om jag går och kollar efter dem ibland.
Varje söndag går vi till kyrkan, Ntujia Pentecostal Church. En lite kyrka som ligger mitt ute i ingenstans. Jag förbereder mig alltid innan med att gå upp och säga något till församlingen, jag har börjat vänja mig med det. Första gången ville det till och med att jag skulle upp och predika, 5 minuters förberedelse är väl tillräckligt?:P Jag gjorde det inte då, men jag funderar på att göra det om några veckor.
Just nu befinner jag mig i Nairobi för en veckas semester. Jag kom hit igår efter en spännande resa på 6 timmmar. De sista 3 timmarna spenderade jag längst bak i en Matatu tillsammans med 2 tyska killar och en påse bananer. Imorgon tänkte jag ta det stora steget ut i världen och bege mig ut på stan i Nairobi, tillsammans med 4 miljoner andra människor, kan nog bli en spännande dag.
Nu tänkte jag sätta mig och fundera ut vad jag ska hitta på i höst när jag kommer hem härifrån, det lär väl ta ett tag. Några förslag??
Ha det bra alla därhemma
Gud Välsigne er!
PS. Jag har lagt upp lite bilder på min Facebook! --->
http://www.facebook.com/martin.ruth?ref=profile#!/album.php?aid=157619&id=624187832
Jag skulle vilja påstå att jag är väldigt seg ibland...jag vet inte riktigt om jag har förstått att jag är här än. Det slog mig när jag stod och kollade på stjärnorna för några dagar sen, det är ju helt galet..."här står jag och kollar på stjärnor i Afrika!", det är inte helt fel.
Tiden har gått fort framåt de senaste veckorna, dags att uppdatera er om vad som händer. Jag har insett att jag snart har varit hälften av tiden ute i Tharaka. Det känns lite tråkigt eftersom jag verkligen har börjat trivas de senaste veckorna.
Jag har börjat få lite rutin på saker och ting, så tiden flyger iväg om dagarna.
Jag har en uppgift om dagarna som jag nog aldrig trodde att jag skulle hålla på med, kontorsarbete. I ett biståndsprojekt måste allt som man gör rapporteras åt olika håll. Så jag har sysslat ganska mycket med ekonomiska rapporter och arkivering av dokument de senaste veckorna, riktigt roligt måste jag säga. Annars står tyvärr projektet ganska stilla. Men vi har precis beställt några kilometer rör som förhoppningsvis kommer inom de närmaste veckorna, då har vi lite arbeta att göra.
Förra veckan var jag och hälsade på i en Pry. School. en eftermiddag. När jag kom dit hade alla barnen rast, så när jag klev av motorcykeln hade direkt 40 nyfikna barn som ville hälsa. De är nog inte varje dag det kommer en "mzungu" och hälsar på. Jag fick besöka en klass och berätta lite om bl. a. vintervädret, midnattsol, zlatan, och älgar. Det var riktigt roligt, barnen ställde många bra frågor.
Jag har insett att jag tyvärr inte har varit med om så mycket "äventyrliga" saker, det förväntar man ju sig ändå när man är i Afrika:P. Men nu har det hänt lite. För 2 veckor sen när jag vaknade regnade det ganska kraftigt, så vi fick vänta några timmar med att gå till kontoret. På väg till kontoret så måste man korsa två torra flodbäddar, men när det har regnat några timmar så hinner det bli ganska mycket vatten där. Så den dagen fick vi vada med vatten upp till knäna på väg till jobbet. Om det börjar regna kraftigt så blir området där kontoret ligger helt omringat av floder. Det har inte hänt än, men det skulle inte förvåna mig om man får sova över där någon natt.
Jag har inte sett min första orm än, även om jag går och kollar efter dem ibland.
Varje söndag går vi till kyrkan, Ntujia Pentecostal Church. En lite kyrka som ligger mitt ute i ingenstans. Jag förbereder mig alltid innan med att gå upp och säga något till församlingen, jag har börjat vänja mig med det. Första gången ville det till och med att jag skulle upp och predika, 5 minuters förberedelse är väl tillräckligt?:P Jag gjorde det inte då, men jag funderar på att göra det om några veckor.
Just nu befinner jag mig i Nairobi för en veckas semester. Jag kom hit igår efter en spännande resa på 6 timmmar. De sista 3 timmarna spenderade jag längst bak i en Matatu tillsammans med 2 tyska killar och en påse bananer. Imorgon tänkte jag ta det stora steget ut i världen och bege mig ut på stan i Nairobi, tillsammans med 4 miljoner andra människor, kan nog bli en spännande dag.
Nu tänkte jag sätta mig och fundera ut vad jag ska hitta på i höst när jag kommer hem härifrån, det lär väl ta ett tag. Några förslag??
Ha det bra alla därhemma
Gud Välsigne er!
PS. Jag har lagt upp lite bilder på min Facebook! --->
http://www.facebook.com/martin.ruth?ref=profile#!/album.php?aid=157619&id=624187832
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)